Jag är en anka

Jag är en anka, jag är en anka…Jag försöker övertala mig själv att jag är en anka och varje motgång eller problem jag måste lösa rullar av mig som vatten på en anka. Ingenting fastnar idag…förhoppningsvis…för med allt som händer nu kommer jag att sjunka som en sten!

Helt slut

Jag är slutkörd. Kräktes när jag kom hem och gick och la mig med barnen klockan 8 igår kväll. Det är inte för att jag jobbar långa timmar men allt stress på jobbet just nu. Självklart är jag tillbaka på jobbet idag...

Andas...

Måndag igen. Det känns tungt när jag tittar på listan av allt som ska göras den här veckan på jobbet. Jag tog hälften av listan och flyttade ner den till botten av listan. Man måste prioritera. Det går inte att göra allt. Jag måste påminna mig själv att sakna ner. Ingen kommer att dö om jag inte får allt gjort.

Jag tittade ut ur fönstret igår morse och såg solen skina och tänkte – nej, nu måste jag börja städa upp i trädgården och kratta! Då insåg jag plötsligt att det var dags att ta ett andetag. Kan man inte njuta av våren har det gått för långt.

Drunknar

Det här var en sådan där vecka när det känns som inget blev gjort. Jag kunde knappt stryka av något från veckans lista. Det var hela tiden något nytt som hände på jobbet som jag fick lov att ta hand om. Jag hatar den där känslan när man inte kan se slutet på det hela. Det är svårt att planera när man inte vet vad som kommer att hända. Skönt att det är helg. Behöver några dagar till att andas.

Fegis

Jag har fått många kommentaren om mitt inlägg om att avskeda folk. Några fick jag från släkten. Jag var jätte-blyg när jag var liten och vågade ingenting. Ingen trodde att jag skulle kunna åka som au-pair eller flytta till USA. Jag får alltid höra – tänk! Du som var en sån liten fegis! Jag tror att jag har förändrats lite sen jag var 7 år…

Jäkla väder

Först blåste träden ner och nu har regnet orsakat problem. När Stellan vaknade kl 3 i natt märkte jag att vi inte hade någon värme. Jagnarine gick ner till källaren och kollade proppskåpet. Plötsligt hörde jag en smäll och såg ett starkt ljus komma från källaren. Jag måste erkänna att jag satt där en sekund med Stellan i famnen och tänkte – oj, Jagnarine kanske fick en elektrisk chock men Stellan sover äntligen så jag kan inte gå och titta. Så tänker faktiskt en mamma som inte har sovit på 8 månader. Så jag satt och lyssnade i två minuter tills jag såg en ficklampa komma upp för trappan. Det luktade brända kablar så vi vågade inte sova. Så det var bara att gå upp och tänka en brasa i öppenspisen och tända ljus. Det var skoj att sätta på kläder på två frusna barn i ljuset från värmeljus. Elsa var självklart arg för att inte tv fungerade. Stellan fick kall välling. Man insåg verkligen hur fast man är utan el. Elektikern kom på morgonen. Det hade kommit in vatten i mätaren ute till proppskåpet inne. Allt måste bytas ut. Skoj att få den räkningen. Mitt mål att vara positiv går inte så bra den här veckan…

Mina mål

Det går ganska bra. Här är det senaste:

Lansera min produkt – jag fick prover från Indien idag. En av färgerna på tygerna är fel och etiketten är för liten. Det känns bra att vara klienten för en gång skull och få säga till någon annan vad som behövs göras.

Spendera mera tid med min familj – Vi var på semester nyss så just nu mår alla bra. Stellan försöker vänja sig med sitt schema igen och att jag jobbar igen. Han har varit vaken mellan 3 och 4 varje natt sedan vi kom hem. Det enda han vill är jag tar upp honom och kramas. Försöker Jagnarine ta honom så skriker han. Han är mamma sjuk. Who can blame him? :)

Gå ner i vikt – jag gick ner ett kilo när vi var på semester vilket är ett under med tanke på allt vi åt. Det måste ha varit allt promenerande i parkerna som brände alla kalorier.

Vara positiv – när man har varit på semester brukar man ju komma tillbaka med laddade batterier men jag har faktiskt haft mindre tålamod den här veckan. Nu när jag har varit borta från jobbet i en vecka så ser jag mer klart vad vi måste fixa. Små dumheter som är irriterande.