Gud vad jag hatar negativa människor! Dom kan verkligen dra ner dig. Jag har försökt lära min pappa att vara positiv i flera år men jag blev påmind idag att jag inte har lyckats så bra. Vi försöker hitta en liten sommarstuga i Mora men har hittills inte hittat någon som varit rätt för oss. Vi såg ett lite hus för några veckor sedan som pappa gick på visning på i veckan. Det här är andra huset han har tittat på åt oss och båda har varit rena katastrofen enligt honom.
Vår diskussion:
Pappa: Nej, fy fan, det där var ju inget att ha!
Jag: Ja, men vi vet ju att det är ett renoveringsobjekt
Pappa: Ja, men hela gården sluttar och solen kommer nog knappt i där på dagarna (pappa är en solfångare…)
Jag: Ja, men det kan vara skönt med lite skugga
Pappa: Ja, men de där ladorna håller ju på att sjunka ner i marken
Jag: men de skulle vi nog riva ner ändå
Pappa: Ja, men det är för mycket jobb
Jag: ja, men du behöver ju inte göra något
Pappa: det är torpargrund också och nu när det är så kallt så kan vattnet frysa
Jag: ja, men de flesta sommarstugorna har väl torpargrund
Pappa: Ja, men det där var ett ruckel
Jag: Suck
Allt var bara fel. Det måste vara jätte-jobbigt att se allt i svart och verkligen inte hälsosamt. Man måste ju ta lite risker här i livet. No guts, no glory. Husletandet fortsätter…
Jag har en mor som är precis sådan. Jag får verkligen stänga av när hennes negativa influenser kommer till mig. När jag nu håller på att starta ett företag så förstår hon inte riktigt vad jag håller på med, utan undrar när jag ska söka mig till en arbetsgivare och få fast jobb! Men jag får helt enkelt bortse från hennes sätt att se världen på, att inte se möjligheterna och våga det är som att stänga ute livet självt. Må gott! Jenny
ReplyDelete