Tror NY på gud?

I kväll hade jag och Elsa en intressant konversation. Vi brukar jämt ligga och prata lite om dagen varje kväll innan hon somnar. Hon har varit helt farscinerad av gud på sistone och frågar mycket om gud, himlen och döden. Varken min man eller jag är särskilt troende och har aldrig pratat om gud hemma. Vi har sagt att Elsa får bestämma sin egen tro när hon blir äldre (jag är kristen och Jag är hindu). Innan vi fick Stellan (det tog 5 år för mig att bli gravid med honom) så bad Elsa till gud om en lillebror varje kväll i en månad. Och eftersom hon fick honom tror hon att man får allt som på beställning om man bara ber gud om det. Om man råkar säga att man vill ha någontiså svara Elsa snabbt – be gud!

Konversationen ikväll:
Elsa: Tror NY på Gud?
Jag: NY?
Elsa: Ja, farmor och farfar och dom där
Jag: Ja, dom tror på deras gud. Kommer du ihåg bilderna och statyerna i farfars kyrka (mina svärföräldrar är hinduer)? Ganesh och Krishna?
Elsa: Ja, men ser gud efter dom också ändå fast dom har egna gudar
Jag: Ja, det gör han nog
Elsa: Lyckos NY för då har dom massor av gudar!

Ensamstående mammor

Tänk vad mycket man kan glömma på sex år (Elsa är sex år gammal). Eller kanske har jag helt enkelt förträngt hur mycket jobb en liten bebis kan vara. I natt vaknade Stellan fem gånger, så jag var lite mör när det var dax att gå upp på morgonen. När vi vaknade satte jag på honom rena kläder och precis när vi var klara bajsade han så mycket att det kom upp på ryggen. Så jag badade honom och satte på rena kläder igen. När vi var klara bajsade han igen! Jag sköljde av honom i handfatet och satte på honom rena kläder för tredje gången! Stellan skrek så jag blev helt svettig. Jag var helt slut när vi var klara. Det är någonting hela tiden fast dom är så små. Jag tycker att alla ensamstående mammor borde få en medalj. Jag hade aldrig klarat av att vara ensam mamma. Tänk att göra ALLT själv; blöjor, mata, bada, natta, gå runt i timmar med ett kolik barn (t ex Stellan...) etc etc. Alla mammor där ute – ni är super heroes!

Dåligt samvete

Idag pratade jag med jobbet om min roll när jag kommer tillbaka (läs tidigare upplägg. Chefen har sagt upp sig...). Det var en bra konversation även om dom inte riktigt vet vad jag ska göra. Jag kände mig levande när jag pratade med dom och kände att det ska bli roligt att börja jobba igen. Men sen kom jag kom på att då måste jag ju lämna Elsa och Stellan och då fick jag genast dåligt samvete. Fast det försvann ganska fort även om jag kommer sakna dom som bara den och även gråta när jag åker ifrån Stellan för första gången. Jag tror att det är bra för barn att se att föräldrar har ett eget liv och karriär. Elsa är ju en jätte-fin tjej och har inte tagit någon skada av att jag alltid har jobbat. Bara man ser till att man får kvalitetstid med barnen så blir allt bra.

Min rutin är att när jag kommer hem så kollar jag mailen fort för att se om jag missat något på viktigt när jag körde hem (det tar en timme för mig att köra hem och jag är farlig om jag läser en blackberry när jag kör), sedan är det Elsa och Stellan som gäller tills dom går till sängs. Vi äter middag, badar, pratar om dagen och läser böcker innan vi släcker lampan. Sen fortsätter jag att jobba om jag har mycket jobb. Dom på jobbet vet att jag tar hand om barnen mellan kl 6 och 8, så då stör dom inte. Det fungerar för dom vet att jag alltid får mitt jobb gjort. Om jag jobbar sitter jag bredvid Jag på soffan med min laptop, så även han får lite tid med mig.

Normal

Jag kollade runt på lite andra bloggar idag och fick lite lätt panik. Alla har kort på sig själva och sina hippa kläder (även mamma-bloggarna) . Alla ler modell-leenden och är trådsmala. Och så har dom också gärna kort på lyxmiddagen dom nyss åt på restaurang... Och här sitter jag med spyfläckar på axeln och celluliter på låren, och försöker komma på vad jag ska laga till middag. Har ni kommit hit för att läsa om glamour har ni kommit till fel ställe. Har handlar det om vardagen med barn och slavgöra på jobbet :)

Trött

Idag är jag så trött att jag ser i syne. Stellan försätter att vakna 4 gånger per natt. I natt nickade jag till hela tiden medans jag matade honom och när jag vaknade till kunde jag inte komma ihåg när han började äta och när han åt sist. Jag försöker intala mig själv att det inte kommer att vara så länge och att jag måste försöka njuta av bebis tiden. Men det är svårt när man inte ens kommer ihåg vad man heter...

Prioriteringar

Ikea katalogen kom i posten idag så idag har jag inte tid att blogga! :)

Elsas första dag i skolan

Hon hade en bra dag och hon älskar sin nya lärarinna Mrs. Farley!